TÄNDERNA KAN GÖRA DIG SJUK

Oral galvanism är ingen sjukdom, betecknar inga specifika symtom. Det är en mycket diffus företeelse, vars existens förnekas av många auktoriteter inom vår sjukvård. På senare år har begreppet kvicksilverförgiftning införts i vokabulären, förmodligen i ett försök att precisera och förtydliga detta svårfångade fenomen.

För mig framstår oral galvanism som det svåraste hotet mot vår livskvalitet och drabbar oändligt många fler än vi tidigare kunnat föreställa oss. Förmodligen är det roten till de flesta av våra sjukdomar utan att i sig själv vara en definierbar sjukdom. Jag vill här försöka bevisa sanningshalten i detta påstående.

Vår kropp är utrustad med flera sofistikerade signalsystem för att upprätthålla en god funktion. Att dessa signalsystem (nervsystem) fungerar oklanderligt är en förutsättning för att vi skall må bra och få en god livskvalitet. Att döva symtomen med mediciner är ingen lycklig åtgärd, när larmet går och vi mår dåligt. Att eliminera orsaken framstår allt tydligare som den enda rätta lösningen.

Enkelt uttryckt fungerar vårt nervsystem genom elektriska impulser, som styr de flesta av kroppens aktiviteter. Egentligen behöver man inte veta värst mycket mera än så för att förstå innebörden av vad jag här vill försöka förklara. Det handlar inte om medicin eller psykiatri utan om elektrokemi.

Hela vår kropp är översållad av känsliga sensorer, som känner av viktiga basfakta för att uppnå en perfekt funktion. Tryck, värme, kyla och vibrationer är några sådana fakta dessa sensorer registrerar och via elektriska impulser förmedlar till vår dator i huvudet, vår hjärna. Därifrån skickas nya elektriska impulser till olika organ med bestämda order att utföra ett visst arbete.

Merparten av denna kommunikation sker automatiskt helt utan vårt medvetande och är därför omöjlig att styra med vår vilja. Uppstår något fel i denna kommunikation reagerar berörda organ på ett felaktigt sätt. Vi har fått en störning som vi ibland uppfattar som en sjukdom.

Om livskvaliteten minskar successivt under flera decennier, går det så långsamt, att vi tror att det är något helt naturligt som sker. Ändå finns otaliga bevis på personer, som ökat sin livskvalitet med flera hundra procent genom att sanera sina tänder. Hittills har detta tyvärr skett helt på måfå och resultatet har inte alltid blivit så lyckat.

Har man diffusa besvär och de tenderar att hela tiden flytta på sig, eller man blir hänvisad till psykvården, fast man känner på sig att det inte är något fel på förståndet, bör man nog i första hand ta sig en titt på tandlagningarna. I de flesta fall finns orsaken i munnen.

I ett yttrande från Institutet för Metallforskning står det bland annat följande:

"När två olika metaller är i elektrisk kontakt i en elektrolyt, attackeras den mindre ädla metallen, anoden, i högre grad än om den exponeras ensam. Den mer ädla metallen angrips mindre än om den exponerats ensam. Detta beteende, som är känt som galvanisk korrosion, kan man känna igen genom att korrosionen är kraftigast nära föreningspunkten av de två metallerna än någon annanstans på ytan. Ju större differensen i potentialen är mellan de två metallerna, desto snabbare blir det galvaniska angreppet."

Björn Nordenström, professor i klinisk radiologi, har i tjugo års tid forskat kring elektriska fenomen i människokroppen. Han hävdar i sin bok Biologically Closed Electric Circuits, Almqvist & Wiksell, Uppsala 1983, att kroppen har omfattande system av biologiskt slutna elektriska kretsar. Enligt Björn Nordenströms rön kan blodkärl och nervtrådar fungera som ledare, d v s transportera ström i kroppen.

Vid sanering av tandvårdsmaterial är det ej säkert att det material, som är störst, först skall elimineras. Man måste vid sanering ta hänsyn till allt material i munhålan och beakta att en ädel metall på ett ställe kan ge upphov till kraftig korrosion på amalgamet. Detta kan mätas upp.

Mätningen avser situationen vid mättillfället och eftersom den orala galvanismen även medför korrosion, innebär detta att den elektriska belastningen successivt minskar samtidigt som de oädla metallerna i tandvårdmaterialet "fräts" bort och vandrar ut i kroppen på olika sätt (jfr ett gammalt batteri). Då kroppen försöker eliminera dessa oädla metaller förbrukas mineraler, vitaminer och aminosyror. Finns dessa ej i tillräckliga mängder, uppstår även brist med åtföljande svårförståeliga symtom och sjukdomar. Tandpulpan är en nerv, som är mycket känslig. Här kan man kalla det för en elektrisk, galvanisk retning eller akupunkturretning. Min uppfattning är att det är mer en fråga om elektrokemi än toxikologi (förgiftning).